Hey mate. Go ahead, make my day!

Som väntat vaknde Julius halv åtta. Halv åtta för mig är tidigt på en lördag, med tanke på att jag aldrig somnar förens två, tre någon gång. Så nu sitter jag här i en dvala och hoppas på ett kraftigt uppvak. Om en stund ska vi upp och titta på Pernilla Wahlgren och hennes son Benjamin som ska sjunga och showa på Brahefestivalen. Jag hoppas på att det kommer mycket folk och det blir en mycket underhållande efter middag.

Fredagkvällen spenderades hos far med mina syskon, pappas kärlek och faster Ulla. Det serverades god mat samt dryck, aldrig att du går från hans hem hungrig eller missnöjd på något sätt.
Min yngre bror Victor är en stor förebild för mig. Drivkraften han har i sig, det hans hjärta brinner för får mig att slås av häpnad. Jag sitter fastklistrad och beundrar honom, varje ord som kommer ur hans mun etsar fast sig i min hjärna, hjärtat tar del av känslorna. Engagemanget i hans själ är enormt. Han skapar nya frågeställningar om allt. Han är inte som alla andra tråkiga, inskärnkta killar som förstår noll. Han är inte en sån kille som nöjer sig med saker precis som de är, utan han ifrågasätter och undrar. Jag vill att han ska fortsätta vara sig själv. Jag vill att hans passion för alltid ska finnas kvar. Jag vill att han för alltid ska . . . vara Victor.